Bara lite till...

Jag har nog någon form av mani.

Idag tänkte jag att jag "bara skulle dammsuga av lägenheten lite" sådär inför julledighet osv.

Mitt problem vid städning är att jag är totalt inkapabel att "bara göra lite".

När jag väl börjat göra en sak får jag panik om jag lämnar resten till senare tillfällen, för i mina ögon så ser det då ÄNNU skitigare ut än när jag inte städat alls. Rent golv + oavtorkade ytor = mardröm.

Jag antar att det här är vanligt bland många, så jag är inte alltför orolig. Men det liksom förstör tidsplaneringen rätt ofta, speciellt som jag inte KAN förmå att lära mig att jag verkligen aldrig kommer klara av att "bara dammsuga lite".

Idag; dammsög hela lägenheten, men då såg jag någon mystisk fläck vid matbordet, så jag var tvungen att moppa. Innan jag moppar dammtorkar jag alltid alla ytor, alltså var det ett till måste. När jag hade moppat överallt utom i badrummet klev jag in där. Då inser jag att det är lönlöst att moppa rent golvet där om jag inte skrubbar lite kakel, torkar av det rostfria... och sedan... ja ni fattar.

Jag är så hopplös. Det är hursomhelst tur att jag städar av köket så ofta som jag gör, för annars hade jag inte skrivit det här förrän om någon timme. Suck.

Vi behöver ju inte låtsas om att ni är tokintresserade av ämnet "Klara städar", men inlägget är mer än fingervisare för min karaktär tror jag.

Over and Out

Krämphävande

Jo, bara ett icke-inlägg räckte för att jag skulle sätta igång igen.

Jag läser (som vissa vet) inte program längre, utan lösa kurser. Dessa valde jag i våras och valen var baserade på vad jag trodde kunde styrka min utbildning och/eller vara en tillgång i det yrkesliv jag hoppas på. Under hösten har jag bockat av Projektledning 1 och Entreprenörskap. Kvar har jag Projektledning 2 (som tyvärr inte alls håller samma klass som delkurs 1) och så Ledarskapets Psykologi.

Det är den sistnämnda som håller mig hyfsat studiemotiverad just nu. En alldeles fantastisk kurs. Intressant ämne, bra uppbyggnad, och otroliga föreläsare.

I veckan hade vi föreläsning kring Kvinnligt ledarskap/ Kvinnor som ledare.

Jag var helt på tårna hela föreläsningen, kunde inte låta bli att kommentera så fort utrymme gavs och ville verkligen suga upp information samtidigt som argumenterar-Klara vaknade och ville ut.

Jag ska absolut inte gå in alltför djupt i det här ämnet då jag känner att det skulle låta pretentiöst och förmodligen bli alldeles för långt. MEHN!

Vi diskuterade studier kring huruvida ambitiösa tjejer hellre söker sig till arbetsplatser där det finns många kvinnor på "höga poster". Och där väcktes diskussionen (igen) kring huruvida företag, för att locka till sig fler ambitiösa unga kvinnor bör kvotera in kvinnor i styrelser/ledningsgrupper osv.

Många tyckte det.

Jag känner lite såhär (det må vara korkat och kanske självdestruktivt) men, jag skulle faktiskt inte vilja ha ett jobb, oavsett om det var på ledarposition varken FÖR att jag är kvinna, eller TROTS att jag är det. Jag vill ha ett jobb för att jag passar bäst till det. Visst kan man resonera så att "tar man ett jobb som man bara får för att man är kvinna så har man ju en fot inne och kan visa vad man kan sen". Kanske ...fast jag tänker att det jag lagt ner i kalasbetyg i gymnasiet, lite drygt tre års studier på högskola och allt övrigt jag har i mitt CV och det personliga intryck jag kan ge vid en intervju ska räcka, vare sig jag heter Klara eller Klas.

Jag misstänker att mina frivalda kurser och min valda inriktning (Strategisk kommunikation) skvallrar om att jag gillar ledarpositionen. Ja, det gör jag. jag vill vara med där uppe. Men inte för att jag är kvinna. För att jag vet att jag är bra.

Over and Out

Ångesten

Japp. Den.

Jag har inte skrivit på vad som känns som evigheter. Det tycker jag inte om. MEHN (tänk Tony) Nu när jag väl vill skriva igen vet jag inte var jag ska börja.

Skriva krönikor? (om vad isåfall?)

Tankar

Reklamhat

Händelser

Jag vet inte. det känns sjukt rörigt på hjärnkontoret, och skulle vara skönt att städa ut lite hit.

Vad tycker ni, ska jag? ska jag inte?

Over and Out

Vi gillar olika...

... Men om du gillar vissa saker så ska alla ha att göra med det, och du ska få höra det!

(Det här är alltså inte ett partipolitiskt ställningstagande, endast ett försök till uttryck av en åsikt)

JA, jag tycker också att det är otroligt olyckligt att SD lyckades ta sig in i riksdagen i söndags. Dock så är ju det här ett direkt resultat av vad Svergies befolkning via ett demokratiskt val har bestämt sig för. Är det fel? Jag håller åtminstone inte med just det partiet efter det att jag läst mig in (lite, så mycket jag klarade innan jag mådde lite illa) på deras politiska agenda. Partiet i fråga har många punkter som jag tycker är rent idiotiska. Jag blev besviken när ja såg siffrorna redan vid ValUn. Så.

Men, så här är det. Enligt mig är en av de finaste sakerna med att bo och leva i Sverige just rätten till demokrati, och rätten till att ha en egen åsikt OCH DÄRMED INTE BLI FÖRFÖLJD; HOTAD ELLER PÅ NÅGOT SÄTT DÖMD för denna. Det skulle man ju nämligen kunna klassa på samma sätt som om någon blev uthängd eller förföljd för sin religion eller sexuella läggning. Därför menar jag att hackningen på SDs medlemsregister, alla FB-statusar/twitterfeeds som sa "röstade du på SD kan vi sluta vara vänner" och häxjakten i övrigt blir ett hån mot just den här fina rättigheten.

Istället för att agera just på det sättet tänker jag försöka (och uppmana andra) till att inte avvisa/förfölja/hota någon som är av annan åsikt (oavsett det är SD eller bara ngt annat) utan istället uppmuntra till hälsosam diskussion kring åsikter, för det är på det sättet som man lyckas "vinna" och visa att just ens egen åsikt/argument är det bättre, eller kanske rent av kan skjuta ner dumma/krängda/ogenomtänkta argument.

Så tycker jag. Ni får tycka vad ni vill om både det och allt annat.

Over and Out

Knappt en vecka ledigt

Efter jag har putsat fönster och tvättat allt att uppbringa i mammas hus inser jag att jag har en "antingen eller" - fråga.
Är det värst att jag har träningsvärk på konstiga ställen efter fönsterputsning eller att jag tänder på Mr.Depp tillochmed i "Sweeny Todd"?

"Ser dig på blåa i April..." fyfan vad ont det gör att se dig i så mycket, i så många situationer och på så många ställen. Josefinas, 7/11 Stureplan, den där korsningen på Valhallavägen. Jag vet att det är mest för att jag varit själv länge, men så har du mage att höra av dig.

Och så blir jag rastlös.

men nu har jag iaf en ny liiiiten, liten telefon.

Over and Out

varenda gång du är saknad...

så värker det på precis det där stället i ryggslutet. Så sa min mormor.

Jag har varit borta ett tag nu. först reste jag hem till stockholm med så mycket packning att jag knappt kunde stå på perrongen, men hem kom jag. sedan har det varit sthlm - newark-chicago o´hare - newark-arlanda-hälsingland-agön-sthlm.

Mycket resa, som ni ser. lite dator. That´s why.

Jag har haft det underbart. bara det att få se bror igen är ju alltid så fint, och svärgerskan med såklart. Och Chicago är en vacker stad. USA är dock ett jobbigt land att resa i/genom. Saker man får ta antar jag.

Agön är ju alltid fantastiskt, nog med det.

Sedan kommer man hem, kramar syster hejdå och får reparationsångest (eller kanske separations?) Man kväver det med en bra bordaux från 04 med mamma på kommandobryggan och målar naglarna med färgen som heter Bella´s choice och lyssnar på "Vilja bli". Sedan ställer man klockan för att gå upp och tvätta/packa upp, putsa fönster och göra ärenden. Vardag...


Over and Out

Boystory

Del 5; Snillet

Glasögon, för korta byxor, ett krampaktigt grepp om ryggsäcken.
Han v ar bäst av alla på dagis på att bygga kottdjur och bygga figurer i trolldeg. (nej, han åt aldrig upp den)
En smånördig liten grabb som alltid ville vara bäst, göra läxan, göra fröken nöjd. Lite småblek och blyg, fast ändå lillgammal och lite viktigpetter. Han syntes och hördes inte så mycket förutom när det gällde just läxförhör och handuppräckning. Ja, ni känner igen den där småmaniskt viftande handen som tillhörde en pojke som halvstod vid sin bänk och var så upphetsad och sugen på att svara att han nästan gjorde små ljud ifrån sig.
Redan från början var han fläckfri i allt vad tiokompisarna, multiplikationstabellen och bråkräkning hette. Han fick räkna i den svåratse boken i matte (om han inte tillochmed räknade ett år över sin årskurs). Han brydde sig nog inte så mycket om tjejer då, OM han gjorde det var han en total pina som alltid skulle vara odräglig med allt han kunde och visste.

Högstadiet. Nej, han var inte så mycket coolare då, han var fortfarande mest kär i sina böcker, suckade åt folk som inte förstod ekvationer och ville gärna ha extrauppgifter i biologi och fysik. Han skrev labrapporter och saker som inte ens var obligatoriskt. 320 poäng satsade han på. alla MVG (ber om ursäkt till mina äldre läsare, det jag menar är alltså 5.0) Det var det som var Det.Allra.Viktigaste. Han skulle ju nämligen gå NV, för att kunna essa även de tre åren och få högsta betyg i precis alla kurser. Med anledning av detta var han nog inte den mest sociala herren i gymnasiet. Eller ja kanske hängde han i en typ matteklubb eller hade "projektkollegor" med vilka han löste svåra uppgifter på fritiden. Han var fortfarande lite off rent utseendemässigt, men ordnade nog till sig lite i alla fall. Han blev inte sällan lite coolare i trean på gymnasiet, mest för att han insåg att det fanns en verklighet bortom böcker och formler (eller ja, för att han redan var klar med alla kurser PLUS extravarianter samt att det vankades studentskivor).

Åren gick och du funderade aldrig över vad snillet hade för sig eller var den där snälla, smarta killen tog vägen. Inte förrän du började högskolan, eller stötte på honom "i verkliga livet". Nu var han helt plötsligt vuxen, inskolad i det sociala spelet, fortfarande smart, förmodligen lite mer attraktiv än glasögonsnubben med sin bästa vän ryggsäcken. Han hade (var åtminstone på väg till) ett riktigt bra jobb, och var på något konstigt sätt fortfarande singel. Detta kanske för att han var/är lite grön på det där med raggning och liknande. Man vill väl ha honom till viss del, mannen som vet otroligt mycket, är stensäker på sin sak och som inte längre är en tönt för att han "alltid gjorde läxan" ...inte sant? Det suger ju inte heller att han tjänar pengar nu, samtidigt som han kan föra konversationer som inte handlar om hur bra han är på fotboll eller hur packad någon var sist? Dessutom har han ofta en plan. Även om ryggsäcken ligger kvar i garderoben.

Over and Out


direkt till högskolan, eller universitetet. För att bli ingenjör, eller kemist, eller läkare. Det var ett mål han haft sedan länge, och det var orubbligt.

Annonsdags

Jag diskuterade fram med en twitterkollega att det faktiskt är ganska kul att skriva annonsinspirerade texter och köpa/sälja ting som inte är klassiska "annonsvaror".
Det kan alltså bli lite sådana i framtiden.

Here goes:

Säljes; Fru/Flickvänsämne med stor kapacitet.

Det är med viss sorg vi nu känner att vi måste lämna ifrån oss vår stora stjärna, men vi tror att hon är ämnad för annat, så det är dags att hon hamnar hos någon som "vill åt samma håll" som hon.

Född; 1986
Höjd; 160 cm
Färg; Blond med fräknar
Utb; NV (Gymn) Kand.MKV (Högsk.)
Har pass och alla papper i ordning

Klara är en positiv liten individ med höga ambitioner, hon kan dock vara lite "stoig" och envis om hon vaknar på den sidan. Med lite tålamod och tydliga signaler brukar det dock inte vara några problem. Har tidigare varit relativt högt i resultatlistor i såväl handboll som pardans, något hon dock inte tränats i på en tid. Just nu är det främst snabba promenader och löprundor som gäller. Hon tycker mycket om Kaffe, apelsiner och rött vin (dock inte så att detta blivit olater).
Vi säljer för att vi tror att hon inte är singelmaterial längre, dock är vi noga med var hon hamnar, hemmet viktigare än priset. Vi lämnar över henne med viss utrustning som vi tror hon har mer glädje av i parsamhet (såsom matlagningskunskaper, fotbollsintresse, massagekunskaper mm.)

För att ni ska passa så bra ihop som möjligt är du som köper med fördel minst 24 år gammal, lång och reslig (minst 180 cm), vänlig, kvick, allmänbildad, framåt och har humor. Viktigt är att du har en mjuk hand, då hon är känslig för alltför "strama tyglar". Stort plus för den som är sportig och/eller sportintresserad.

Vi tror att i rätt händer blir hon ÄNNU bättre än hon är idag.

Säljare; Solokvist
Ort; Singelträsket
Pris; Diskuteras vid besiktningstillfället.

En stilla önskan

Imorgon kl 09.03 är det exakt 24 år sedan jag gjorde entré. Inte så mycket att fira, kan jag tycka - eftersom just den åldern inte för med sig något nytt, rent praktiskt.

Däremot så brukar det ju uppvaktas en del iallafall, och ibland vill folk ge bort presenter för att man lyckats överleva ett år till (typ).
Egentligen så är det inte så hett med önskelista när man passerat 18, dock så har en önskan prenumererat på förstaplatsen av önskelistan varje jul och födelsedag. EN HÄST (ja, alltid med versaler). Det vill jag ju fortfarande ha, men jag inser att det kanske inte är så realistiskt.

Vad vill jag ha då?
EN HÄST
Pengar
Jobb i Juli
En ny telefon
Bättre väder

Ja, typ så. Alltså, känner ni att ni vill ge mig en present så tänk på något av ovanstående. tack.


Over and Out

Boystory

Del 4; Bad News.

Erkänn, det ringer en klocka och dyker upp ett eller par ansikten bara du läser titeln.
Han finns någonstans (troligen en nergrävd och öm punkt) i de flestas historia. Från början skiljde han sig inte från de andra "busgrabbarna" på dagis och fritids. Han levde om som de andra, i de flestas ögon. Bara det att han knuffades lite hårdare, fällde krokben lite oftare och blandade in grus i snöbollarna. Petitesser då, men det var så det började. Den där killen som aldrig skulle komma att passa in "i gänget", mest för att han inte ville det - han kände på något sätt inte samförstånd med de andra som bara blindt följde regler som "man får bara ta tre pannkakor" eller "kommer man försent så ber man om ursäkt". I ärlighetens namn så var han mest en "besvärlig pojke" på låg- och mellanstadiet. Eller ja, förmodligen var han en av de första som började hänga ute på lekplatser sent på kvällarna och skryta om att han minsann redan druckit folköl och provat snus, sedan om det hände i sexan eller i åttan är nog olika. Fastän han inte ville passa in och vara som andra så fick han(förutom sina äldre kompisar) på något sätt en skara lärjungar omkring sig, det var dessa som blev "gänget". Han körde moppe mycket tidigare än han egentligen fick, han skolkade först, han kände massor med folk från andra skolor och kommuner.

Egentligen så var han ju mer bråkig och obsitnat än "farlig", men...han verkade ju spännande och farlig då. På högstadiet kunde han dyka upp på sin trimmade moppe helt oannonserad på din skola och hänga på skolgården, vid rökrutan och vänta in folk han ville träffa. han väntade på dig, bara dig (trodde du, när han såg dig och blinkade med ena ögat och frågade om du inte skulle åka med en sväng). Tyckte du skulle hoppa över någon lektion. Sa du nej så ville han ses senare, efter skolan. Eller ja, efter du slutat - han brydde sig inte så mkt om skolan nämligen.
Han hittade fester på helger och lov. Han skrev söta sms, trugade och var mysig. Mot dig, annars var han lite av en buse, en sån kille som man "kunde känna sig trygg med" tack vare hans stora kontaktnät och äldre vänner. Och mycket riktigt så skulle han nog ha försvarat dig duktigt om något hänt. Bara det att det gjorde det ju sällan, de man borde aktat sig för var ju nämligen de som var hans vänner.

På gymnasiet blev det minsta program med minsta möjliga intagningspoäng och krav (han hade ju nämligen inte direkt pluggat ihjäl sig på högstadiet). Han fanns kvar där någonstans i periferin, fastän han på något sätt inte blev äldre, trots att alla andra verkade bli det. Moppen byttes tidigt ut mot en bil, han var alltid redo att hämta folk/komma och möta någon när han behövde. Skolan var liksom inte prioritet då heller. Framtiden fick vänta. Hur det sen gick för honom efter gymnasiet är väldigt olika, lite beroende på om utbildningen var praktisk eller om han tillslut var tvungen att ta sig i kragen och bli vuxen (vuxnare). Varför är han Bad News? Det vet du själv. De flesta gångerna som du faktiskt gjorde något du inte fick eller något som du kom att ångra i efterhand så var det på grund av honom. Inte för att han tvingade dig, utan för att han lockade fram en rebell-sida hos dig. Han gjorde det hos de flesta, vare sig det handlade om att skolka, skjutsa på moppen, röka, snusa eller komma hem försent för första gången. En kille som skaffat sig en förmåga att få folk att gå över gränsen/gå utanför sitt vanliga Svensson-mönster. Om dina föäldrar kände honom ville de antingen inte att ni skulle hänga (" Det är ingen bra kille det där") ELLER så gillade de honom skarpt, eftersom han just var så socialt skärpt att han lyckades ställa om helt när han träffade dem.

Vem är han nu? Jo, han har säkert i vissa fall blivit helt vuxen vid första anblick. Dock vet du själv precis vad han gör med dig och varför du egentligen borde vända och gå åt andra hållet när han kommer. Dock blir det sällan så.

Over and Out

Försenad avgång.

Jag sitter faktiskt och knåpar ihop nästa krönika. Dock känner jag att jag kanske ska vara lite personlig då och då i min blogg (eller ja, jag tänker mig att de som faktiskt läser/gillar min krönika mer eller mindre blir tvungna att ta del av vad jag vill säga "i övrigt" när jag skriver det mellan krönikor).

Idag är det den 11e maj. Jag spanar i min gamla blogg (samt tittar i fotoarkivet på datorn) och konstaterar att för ett år sedan hade jag redan haft bikinipremiär med tanning, rest till wien och strosat i parker med shorts och t-shirt, och det var varmt nästan varje dag.
Man kan säga att det inte riktigt är så nu. Solen (värmen) lyser med sin frånvaro, det är svinkallt att sätta fötterna på sovrumsgolvet varje morgon, höstochvinterblåsten i Halmstad verkar ha ställts in på en längre prenumeration i år och vi ska inte ens tala om någon form av solbränna. Om man inte räknar med vårfräknarna. Ja, alltså jag har ju fräknar året om, men mer på den varmare delen av året (otippat). Att det nu varit minimalt med soltimmar har resulterat i att jag nästan ser ut som vanligt, fast smutsigare i ansiktet. (tack).

Siktet var inställt, jag hade fina planer för vår och sommar. Tänk bruna ben, blommig kjol, klackar, mysgrillningar, sena nätter utomhus med Halmstads finest.
Chicagobesök i två veckor i juni, lite extraklirr i kassan av att hyra ut lgh och dra till Stockholm hela Juli. Hitta ett soft jobb där "så man överlever" och kan hänga med alla gamla polare där.
Hm...Det enda av ovanstående som just nu ser ut att bli av är alltså Chicagoresan till bror. Om nu inte något askmoln ställer till det också.

Summan av det hela; Allt känns som en försenad avgång just nu, som att SJ tagit över mitt liv.
Ni kan hjälpa mig dock.
* Hitta hyresgäst Jun-Jul (även Aug om det önskas) i min fina 2a i Hstd
* Hitta jobb till mig i Sthlm (jag kan ju typ allt, som ni vet)

Jobbar ni på det, så lovar jag att jobba på solbränna och väder ( ja, jag kan dansa soldans OCH jag har Pohlmans telefonnummer)

Over and Out

Boystory

Del 3; Sportfånen

I lågstadiet var det ju inte speciellt intressant vad killarna gjorde på rasterna, förvisso. Då hade man fullt upp med att leka häst, eller viska hemligheter till bästisarna, eller öva danssteg till senaste VoxPop-videon. Däremot så började det redan då (om inte tidigare) - den där sortens kille som man så gärna ville hänga med hade inte riktigt tid. På rasten spelar man fotboll. Eller innebandy. Varenda ledig minut skulle det sportas, och helst fick inga tjejer vara med. Oavsett om man hade fått det hade man nog inte riktigt vågat...jag menar man vill ju inte vara dålig om man ska flörta. Inte då iallafall. På den tiden var inte heller "killarnas sporter" intressanta, utan det som gällde var ju hästar,hästar,hästar. Och så lite dans (alltid balett till en början). Allteftersom man blev äldre ville man dock smygkika lite på killarna när de sportade. såväl på rasten som efter skolan. Han den där med busluggen hade ju alltid en massa träningar och läger och turneringar, så skymten man fick var ju i skolan. IBLAND om man hade tur så bodde en sån kille i närheten, och då kunde man ju gå promenader och "råka" gå förbi när han övade på bolljonglering, tennis mot en garageport eller så. Någonstans i högstadiet så vågade man sig tillochmed (ibland) till lokala matcher som just HAN och hans lag spelade, vilket inte sällan fick honom och hans polare att laja lite extra och vara lite "tuffare" än vanligt...fast det fattade man ju inte då. Man trodde att han alltid var sån. Lagets cooling, klistret på något sätt. Om han senare såg en i skolan så kunde han gå förbi och prata lite väl högt om den där matchen som du varit på...och kanske om när nästa är. Han tog idrottslektionerna i skolan som ett skämt när det gällde "hans sport", eftersom han uppenbarligen var sååå mycket bättre än att öva passningsspel med amatörer i olikfärgade västar. Istället för att tycka att det var ganska så drygt av honom så blev man lite generad och höll nästan med honom.
Långtifrån alla sportkillar fortsatte med sin "hårda" idrottssatsning när de började i gymnasiet, eftersom det var i den åldern som de började intressera sig för fester och öl. En tapper skara fortsatte dock, varav vissa satsade stenhårt vidare på idrotten och därmed sällan syntes på ungdomsfyllorna vid sjön, medan andra gjorde försök att kombinera. De senare ofta med allt mer dalande idrottsresultat, däremot högre social status. Det är heller inte ovanligt att han fick i uppdrag att börja träna ett av knattelagen inom den gena klubben. Något som absolut inte går att stå emot, snygga killar som är snälla mot små kids.

Han fortsatte ju dock att vara en fotbollskille/innebandykille i dina ögon. Han hade ju nämligen talang nog att bli proffs, han bara "valde något annat". Jo jo. Den sanna sportfånen fortsätter ju älska sin sport, även om det idag "bara" rör sig om fotboll i div.5, eller kompisinnebandy med killgänget/företaget. Han kommer liksom inte släppa det, och det gillar vi ju. Oavsettnär han slutade med sin sport (det här kan också ha avgjorts av en "förjävligt tråkig skada") så är han självklart expert på sin gamla sport, han kan berätta allt, döma bättre än domarna i VM eller Champions League, och "hade han bara fortsatt" så... Inte sällan så känner sportfånen (fotbollsvarianten) någon som fortfarande spelar fotboll på högre nivå (läs; som inte föll för grupptrycket och började kröka, skadade sig eller tappade intresse). I det fallet kan man inte se en match med det laget som den personen tillhör utan att få höra " Haha, precis sådär var han när vi spelade ihop också. Jag snurrade upp honom VARENDA träning" Men det gör inget. För vi gillar dem ändå. Grusplan som Camp Nou, bara kör!



Over and Out

Message to the one you love

Jag kan inte sova. verkligen inte.
Anledningarna är många, men den senaste (och kanske mest irriterande) är just som i tidigare inlägg skvallrar om - upplysningar via sociala medier.
"Stretch is now in a relationship"

Nej.
Vad i h-e!? Det ska liksom inte vara så. Han ska inte vara med någon. Han ska vara ensam, dark n´twisty. Ska han prompt vara med någon så....ja då skulle han sagt det för länge sedan.
God damnit. Egentligen så vill småjävulen i mig höra av mig till objektet för det här förhållandet och säga att "Han kommer alltid ha ett speciellt öga för mig, bara så du vet" Det gör jag naturligtvis inte. för så gör man inte. speciellt inte om man vet att det vore ett dödsdömt drag. lite som att ställa sig i schackmatt. Jag avstår.

Och jag ska inte ens varken säga eller tycka så. Men på avstånd har man råd att reagera starkare. eller? Snart kommer det ny krönika hursom, ska bara samla mig efter den "glada nyheten"


Over and Out

Att leva SOM sociala medier...

Jag tänker ibland på hur mkt man får reda på om människor endast och enbart genom sociala medier, såsom Facebook, twitter och liknande.
"har du sett at de gjort slut?!.. Jo, det är sant - jag såg det på facebook"
Lite skrämmande, men dock sant. Alltså fick jag en idé...

OM jag går ut i helgen funderar jag på att göra det "facebookstyle". Med det menar jag att om jag ser någon/något jag gillar så ska gå fram till personen/objektet/situationen, trycka på den/det med pekfingret och högt säga "LIKE!"
Vad tror ni?

Over and Out

Boystory

Del 2; Leksaksjunkien

När jag började i skolan så var det inte så vanligt att kids blev diagnostiserade med bokstavskombinationer. Tur var väl det, för hade jag vetat vad det var och hur det kunde definieras, så hade jag nog misstänkt att många pojkar i den direkta närheten hade haft just "någon bokstavssläng". Naturligtvis var det ju inte så. De pojkarna var bara i det tidiga stadiet av vad man kan kalla "leksaksjunkien". Ni vet vem han är. Prylar. Leksaker.Aktiveringsverktyg.
Den här killen var liksom inte störig egentligen, men han skulle hela tiden aktiveras, hela tiden finna stimulans. Han kunde mycket väl vara "lugn" utåt, dvs. inte skrikig och jobbig vid första anblicken. Värre var det när han skulle sitta still. Aktiveringen gällde i regel inte sport. (Han kommer senare) Nejdå, han ville hålla på med prylar. BMX-cyklar, Leksaker, sådana grejjer.
Förmodligen var han en handfull för lärare i allmänhet, fastän han inte var den som skrek och levde om. Förutom på alltför långa lektioner. Ju äldre han blev och kanske framför allt ju bättre koordination han fick, desto fler leksaker. Inlines, Skateboard you name it. Leken blev intresse. Han satte igång med det mesta han kunde. Och så skaffade han inte bara fler och fler, utan BÄTTRE och BÄTTRE prylar. Och, även om nästan alla skulle komma undan med en skateboard i högstadiet, så var han en av de få stolta över att ha med sig sin leksak även till gymnasiet. Ville man umgås med honom så fick man vara beredd på att hänga på någon parkering vid en hemsnickrad ramp. Eller kolla på när han och de andra junkiesarna spelade streethockey. Eller bygde hopp. En ständigt fokuserad kille. På att sätta nästa trick, eller hoppa högst eller lära sig det där speciella stuntet. Helst av allt så skulle han vilja vara professionell skejtare. Eller surfare. Riktigt skillad med sina leksaker, vilket ledde till att han tillslut imponerade på dig. Eller lärde dig åka snowboard på skolresan till fjällen. Ju äldre han sedan blir desto fler blir leksakerna, men också mer avancerade. Tekniska prylar smyger sig in i hans intressespan. Coola musikspelare, speciella portabla högtalare. THE iPHONE! Han gillar sina leksaker helt enkelt (go figure). En positiv grej med det där lekfulla är att han oftast är en avslappnad kille med barnasinnet kvar. (För vissa skulle man ju kunna tänka sig att det kan bli lite tröttsamt med ett stort barn...inte för alla dock, inte de "som kan hantera det") Hur han ser ut? Han har definitivt haft lite längre "surfarhår", och har inte sällan kvar det rätt länge. Lite småhukande hållning i överkroppen, busblick, liiite "för stora" byxor, sneakers (ALLTID...ofta är dessa lite som samlingsobjekt för honom, en massa olika färger, mönster osv.) Armband ofta, även halsband ( exempelvis ngt surfinspirerat från typ aussie eller NZ). Han kan på senare år ha slutat åka snowboard/skateboard/BMX. Men på något sätt får han definitivt utlopp. Pojken måste få leka.

Boystory

Del 1; Musikern.

Ni vet den där ful-söta killen som gick i musikklassen på högstadiet? Han som såg blyg ut nästan jämnt och som på något sätt alltid verkade lite frånvarande. Konstant omgiven av tjejer. Inte för att han var populär, utan för att just musikklassen bestod av 90% brudar. Och "alla killar i den klassen spelade fiol". Trodde man då iallafall. Och en musikkille stod inte speciellt högt upp på önskelistan.
Förrän han drog av något snyggt gitarrkomp på någon julavslutning. Fast, tillochmed då så tittade de flesta på den där vrålbegåvade tjejen som sjöng solo.
Sedan började man gymnasiet, och lite beroende på vilken typ av gymnasium det var så började musikern särskilja sig ytterligare. Var det ett mycket estetinriktat sådant, så blev han säkerligen mer och mer "märklig"...klippte håret i mystiska, långa frisyrer (eller klippte det inte alls...för det gör inte Slash) hade t-shirts med svåra budskap och hängde med (de ännu konstigare) bild-esteterna i något hörn. Han syntes fortfarande lite töntig, eftersom han nästan alltid hade med sig en instrumentformad väska eller en bunt med noter, var han än befann sig.
På mindre "konstnärliga" skolor syntes han kanske inte på det sättet. Snarare skiljde man ut musikern på hans trasiga jeans , ELLER hans tvärtom VÄLDIGT propra kläder. Fortfarande omgiven av sina klasskompisar, mest tjejer och inte sällan med en freestyle i öronen.
Men det var under gymnasiet han klev fram på riktigt. Antingen så startade han och hans kompisar ett band. Ett band som spelade (covers) på lokala hak och/eller syntes i skolan när alla andra gick hem, "för de skulle repa".
Sen sjöng han på en skolavslutning, eller så dök han oväntat upp på någon sommargrillning och hade med sig sin gitarr. Svårt att motstå.
Han verkade så snäll gentemot alla andra och verkade faktiskt vara så mjuk som hans röst lät.
Han lyssnade inte på komersiell musik, visste alltid var undergroundspelningarna höll hus och vem man skulle prata med för att få komma dit. Han poppade till sig (klädmässigt) och steg i status för varje gymnasietermin.
Han ville satsa på musiken efter skolan. Han gjorde det, och fick han inte något stipendie eller kom in på typ Rytmus, så försökte han iallafall tills det inte gick längre (detta berättar han gärna i efterhand). Lyckades han inte så fortsatte han åtminstone med sitt band. Eller sin egen studio, där han gör dansmusik a´la P3.
Han är idag lite mystisk och introvert, men fortfarande med samma charmiga, sneda leende, samma förmåga att underhålla med det han gillar bäst. Det har hänt att han hängt i skivaffärer och lyssnat på skivor, fastän han VET att han inte ska köpa något. Eller kanske i någon musikaffär, "bara för att känna lite på instrumenten".
Han är killen som kan lyckas med att skicka en låt till dig (som bara är sååå du) utan att det blir cheesy, därför att det han väljer passar liksom perfekt in på dig...eller er tillsammans...eller ja.
Och hur svår han än försöker vara och hur tradigt det än blir att lyssna på all fakta om alla band som ingen (förutom han) känner till, så vet man ändå direkt när man ser honom att "där går en konstnär". Och fick han en remastrad version av sin favoritskiva i present, så började han gråta lite.
I vissa fall har den musiker som aldrig slog igenom med sitt instrument/sitt band/sin egenkomponerade musik och som tappat sångrösten efter alla vrål på obskyra konserter sadlat om till viss del och blivit DJ. Självklart.

Nytt inslag

Jodå, nu tänkte jag mig att mitt bittra singelskap ska resultera i ngt. därför har jag bestämt mig för att det blir krönikor. Om killar. jovisst. De där omöjliga varelserna som ändå på något sätt behövs. det finns en rad olika (stereotypiska) varianter. Jag ska ge min syn på dessa. på mitt sätt. Snart kommer den första.

Over and Out

Excavator

...eller något liknande hette ett av verktygen som tandläkare André använde sig av i käften på mig imorse. Trots att jag lyckades få vatten i hela ansiktet, få ett vasst verktyg i gommen, så att en tårkanal gav upp och skickade störtfloder ur ena ögat (varpå tandsköterskan blev rädd och trodde jag grät) och att munnen fortf. inte är helt fri från bedövning, så är den där bedrövliga tanden hel igen, och det var ju för väl.

I övrigt då? Nja, en trevlig fredag som, tack vare OS-invigningen slutade sent. En hemma-lördag/söndag (hej, ondskan) och så nu måndag då.

Jag har varit fortsatt hyfsat duktig med mitt träningsupplägg. Dock inser jag att fem dagar i veckan kanske inte var realistiskt att börja med, bara sådär. Jag ligger just nu på 3 stabila löp-dagar och lika många eller fler bollpass. Bra där. eller?

Jag har vid tre tillfällen sett en man på min gård som sportar svarta, blanka loafers med (håll i er) VITA TUBSOCKOR till, och naturligtvis för korta byxor. Fashion bor på Östergård.

Ledsen är jag också att min mobil inte verkar vilja mobilblogga, det är ju då jag är som bäst.

Over and Out

Alexander

Eftersom det blev så att du gick ifrån oss alltför tidigt, och eftersom jag aldrig fick ta adjö på riktigt.
Jag älskar dig som den bror du var för mig, och saknar dig om möjligt ännu mer.
För varje dag som går så förstår jag hur mkt du betydde för hela mig och hela mitt liv, och hur mycket du påverkade mig och andra till det positiva. Det får på något sätt vara ett ljus i mörkret, trots att inget bra kan komma ur att vi förlorade dig. Jag älskar dig, saknar dig och vill bara få en garanti att det blir som vi lovade varandra, "du och jag ses på andra sidan, min bror"

All min kärlek till din fina familj, som har det svårare än jag varenda dag.

Just a spoon full of sugar...

and the medicine ´ll go doown.

Att slänga en sked socker på sanningar kan nog förvisso hjälpa, kära fröken Poppins. Dock kan jag tänka mig att det är tillfälligt. Högst tillfälligt.

Att klaga i regn och solsken på att vara singel känns plötsligt inte lika aktuellt. INte när man ser par i ens direkta närhet som, så fort det går åt h-vete slänger en sked socker på sanningen, sväljer och går vidare. Par där killen har tröttnat på sin tjej, men stannar för att det är bekvämt, eller för att hon skulle bli så ledsen annars. Par där vardagslunken är något heligt och när den bryts så kommer hemska saker hända. Och så beklagas det åt höger och vänster, varpå "allt dåligt går över". Mer socker. Tills nästa fylla, nästa dåliga beslut/snedsteg/skitsnack.
Under de senaste åren har man sett så mycket av detta sockrande att man inte bryr sig längre.
Är det bra - låt det va´ , Kan det bara fela - sluta spela.

Par som sockrar vs. sura singlar: 0-1

Over and Out

Du, du och du

Morgonen började väl inte fanatstiskt för min del, försovning men rätt bra jobbat i övrigt. Dagen har varit intressant och vi har fler järn i elden än någonsin. Pepp blir jag.

Gerillamarknadsföring är min nya bitchlover, om ni vill se några riktigt bra exempel, så dra in på www.weburbanist.com och surfa runt. Där finns en del bra gatukonstnärer också.

Jaha, annars då? jo jag fick väl äta upp att jag sa att jag vaknar lättare idag, men det är på uppgång hursom. Veckan har rusat förbi och jag har väl varit GANSKA så duktig... Löpning/pw 3 dagar, boll likaså. DO IT, DO IT NOW...liksom.

Ikväll blir det vin och catchup med delle och bengelie, självklart trevligt (och vi vet ju hur det brukar gå) avundsjuka? Japp - du, du och du!
Imorgon drar jag förmodligen utomlands. Nej, inte skåne...faktiskt blir det Danmark, dagsfylla och pölse. sweet. NJaej...så jäkla intressant blir jag inte en fredagseftermiddag när jag räknar ner tiden mot hemgång.

Over and Out

No snow, no show...

Ehm, nej det lever jag inte riktigt efter.

snarare blir jag en sämre människa av det här vädret och vill bara skälla på saker hela tiden.

vardagen börjar bli rutin och saker faller ändå någorlunda på plats (efter hand). Väckarklockan riskerar inte till samma grad en smärtsam död varje morgon, jobbet börjar kännas mer säkert, känslan av att ha uträttat något vettigt infinner sig mer eller mindre varje dag. Förutom detta finns det nästan alltid en matlåda i väskan på väg till jobbet, springskorna får komma ut och röra på sig nästan varje dag (ja, tillochmed igår när det blåste 10m/s och snöfallet klassades som stöstorm, klass1)och bollen får sig en omgång direkt efter turerna. Och till tomten; jag äter sallad och frukt varje dag och till frukost blir det havregrynsgröt (för en halv person, eftersom det bara är min första frukost för dagen ;) )

Lina och jag är bland det roligaste som finns om dagarna och förhoppningsvis så har vi utökat kännedomen om SPH/Ta steget på campus redan nu. Vi går i tankarna om en jobb-blogg, måste dock bolla den idén md cheferna först.

Jag får återkomma senare, när jag har mer vettigt att säga.
just ja; twitter; ksomikalas


Over and Out

Det var brevbäraren!

Gårdagen var en relativt bra måndag ändå.
Arbetade under dagen, direkt hem för obligatorisk fruktstund, sedan var det bara att bita i de 7,5 km och bollträningen som stod mellan mig, middag och soffan. Gick som en dans.
Matlådor blev det igen, nu bunkras det upp må jag säga.
Därefter hände inte så mkt, mest betalade jag lite räkningar och så.

Då hittade jag ett roligt brev, från posten till "boende på östergård". POsten ville uppmärksamma oss som äger fastighet på östergård att många brevbärare klagat på våra brevinkast. De är "för tröga"(andra klagomål kan gälla att de är "för låga/för höga"). Det är tydligen alltså för svårt att få in breven i själva springan. Detta försämrar kraftigt brevbörarnas arbetsmiljö. Detta måste åtgärdas snarast. ANNARS! Jag förstår själva problemet (egentligen) men, jag har svårt att se vad jag ska göra åt saken. Tror ni jag måste köpa olja och smörja mitt stackars inkast? ska jag sätta upp en brevlåda i trapphuset? Och framförallt, kan denna tröghet i inkastet vara anledningen att posten i halmstad ibland "tappar bort" min post, och sedan inte vill kännas vid att de gjort det?

Lite dagens ord då:
FUSTIS - knölpåk.
FYLAX - väktare, ofta namn på hundar. (jag känner INGEN hund som heter Fylax)
FYSILJERA - skjuta en dödsdömd.


Over and Out

It´s lunchtime...

and I love you!

nej jag skojjar bara, ngt sådant blir det inte.
Men lunch har jag ätit (matlåda tadaaaa!), kampanjat har jag gjort. Och funderat på om jag kommer bryta foten igen om jag drar ut och springer efter jobbet. Alternativt om jag spexar till det med den andra foten istället, för att inte ha någon helt fungerande fot om ett år.
Vad tror ni?


Over and Out

Ny tid, Ny strid

Jag tror att det är vår kära vän "Blues" som hade ett album som hette så...
Eller så var det Ken, ni vet han som är så omtyckt av kungahuset.

Hursomhelst så passar det väl rätt bra in nu.
Januari har varit en så kallad "buffertmånad", dvs. en sådan månad som man har på sig att ordna upp saker efter jul, nyår och allt vad det innebär. Nu är det ju dock februari, och alltså dags för uppryckning.

*inget godis
*nästan inga chips
*blogg oftare
*mer planerad ekonomi
*fortsatt träning på uppgång.

NU ska jag dock jobba.

Over and Out

Mina skor

...och de skavsår de ger mig.
EN svärgerska som hälsR på i två dagar, och sedan av släkten i allmänhet.

att sakna människor som man vet talar illa om en, jag vill egentligen inte ens tala om dt menmen . Klart ska dock vara att jag aldrig någongsin gjortn ngt.

Oklart