fredag 28 maj 2010

Boystory

Del 5; Snillet

Glasögon, för korta byxor, ett krampaktigt grepp om ryggsäcken.
Han v ar bäst av alla på dagis på att bygga kottdjur och bygga figurer i trolldeg. (nej, han åt aldrig upp den)
En smånördig liten grabb som alltid ville vara bäst, göra läxan, göra fröken nöjd. Lite småblek och blyg, fast ändå lillgammal och lite viktigpetter. Han syntes och hördes inte så mycket förutom när det gällde just läxförhör och handuppräckning. Ja, ni känner igen den där småmaniskt viftande handen som tillhörde en pojke som halvstod vid sin bänk och var så upphetsad och sugen på att svara att han nästan gjorde små ljud ifrån sig.
Redan från början var han fläckfri i allt vad tiokompisarna, multiplikationstabellen och bråkräkning hette. Han fick räkna i den svåratse boken i matte (om han inte tillochmed räknade ett år över sin årskurs). Han brydde sig nog inte så mycket om tjejer då, OM han gjorde det var han en total pina som alltid skulle vara odräglig med allt han kunde och visste.

Högstadiet. Nej, han var inte så mycket coolare då, han var fortfarande mest kär i sina böcker, suckade åt folk som inte förstod ekvationer och ville gärna ha extrauppgifter i biologi och fysik. Han skrev labrapporter och saker som inte ens var obligatoriskt. 320 poäng satsade han på. alla MVG (ber om ursäkt till mina äldre läsare, det jag menar är alltså 5.0) Det var det som var Det.Allra.Viktigaste. Han skulle ju nämligen gå NV, för att kunna essa även de tre åren och få högsta betyg i precis alla kurser. Med anledning av detta var han nog inte den mest sociala herren i gymnasiet. Eller ja kanske hängde han i en typ matteklubb eller hade "projektkollegor" med vilka han löste svåra uppgifter på fritiden. Han var fortfarande lite off rent utseendemässigt, men ordnade nog till sig lite i alla fall. Han blev inte sällan lite coolare i trean på gymnasiet, mest för att han insåg att det fanns en verklighet bortom böcker och formler (eller ja, för att han redan var klar med alla kurser PLUS extravarianter samt att det vankades studentskivor).

Åren gick och du funderade aldrig över vad snillet hade för sig eller var den där snälla, smarta killen tog vägen. Inte förrän du började högskolan, eller stötte på honom "i verkliga livet". Nu var han helt plötsligt vuxen, inskolad i det sociala spelet, fortfarande smart, förmodligen lite mer attraktiv än glasögonsnubben med sin bästa vän ryggsäcken. Han hade (var åtminstone på väg till) ett riktigt bra jobb, och var på något konstigt sätt fortfarande singel. Detta kanske för att han var/är lite grön på det där med raggning och liknande. Man vill väl ha honom till viss del, mannen som vet otroligt mycket, är stensäker på sin sak och som inte längre är en tönt för att han "alltid gjorde läxan" ...inte sant? Det suger ju inte heller att han tjänar pengar nu, samtidigt som han kan föra konversationer som inte handlar om hur bra han är på fotboll eller hur packad någon var sist? Dessutom har han ofta en plan. Även om ryggsäcken ligger kvar i garderoben.

Over and Out


direkt till högskolan, eller universitetet. För att bli ingenjör, eller kemist, eller läkare. Det var ett mål han haft sedan länge, och det var orubbligt.

onsdag 19 maj 2010

Annonsdags

Jag diskuterade fram med en twitterkollega att det faktiskt är ganska kul att skriva annonsinspirerade texter och köpa/sälja ting som inte är klassiska "annonsvaror".
Det kan alltså bli lite sådana i framtiden.

Here goes:

Säljes; Fru/Flickvänsämne med stor kapacitet.

Det är med viss sorg vi nu känner att vi måste lämna ifrån oss vår stora stjärna, men vi tror att hon är ämnad för annat, så det är dags att hon hamnar hos någon som "vill åt samma håll" som hon.

Född; 1986
Höjd; 160 cm
Färg; Blond med fräknar
Utb; NV (Gymn) Kand.MKV (Högsk.)
Har pass och alla papper i ordning

Klara är en positiv liten individ med höga ambitioner, hon kan dock vara lite "stoig" och envis om hon vaknar på den sidan. Med lite tålamod och tydliga signaler brukar det dock inte vara några problem. Har tidigare varit relativt högt i resultatlistor i såväl handboll som pardans, något hon dock inte tränats i på en tid. Just nu är det främst snabba promenader och löprundor som gäller. Hon tycker mycket om Kaffe, apelsiner och rött vin (dock inte så att detta blivit olater).
Vi säljer för att vi tror att hon inte är singelmaterial längre, dock är vi noga med var hon hamnar, hemmet viktigare än priset. Vi lämnar över henne med viss utrustning som vi tror hon har mer glädje av i parsamhet (såsom matlagningskunskaper, fotbollsintresse, massagekunskaper mm.)

För att ni ska passa så bra ihop som möjligt är du som köper med fördel minst 24 år gammal, lång och reslig (minst 180 cm), vänlig, kvick, allmänbildad, framåt och har humor. Viktigt är att du har en mjuk hand, då hon är känslig för alltför "strama tyglar". Stort plus för den som är sportig och/eller sportintresserad.

Vi tror att i rätt händer blir hon ÄNNU bättre än hon är idag.

Säljare; Solokvist
Ort; Singelträsket
Pris; Diskuteras vid besiktningstillfället.

måndag 17 maj 2010

En stilla önskan

Imorgon kl 09.03 är det exakt 24 år sedan jag gjorde entré. Inte så mycket att fira, kan jag tycka - eftersom just den åldern inte för med sig något nytt, rent praktiskt.

Däremot så brukar det ju uppvaktas en del iallafall, och ibland vill folk ge bort presenter för att man lyckats överleva ett år till (typ).
Egentligen så är det inte så hett med önskelista när man passerat 18, dock så har en önskan prenumererat på förstaplatsen av önskelistan varje jul och födelsedag. EN HÄST (ja, alltid med versaler). Det vill jag ju fortfarande ha, men jag inser att det kanske inte är så realistiskt.

Vad vill jag ha då?
EN HÄST
Pengar
Jobb i Juli
En ny telefon
Bättre väder

Ja, typ så. Alltså, känner ni att ni vill ge mig en present så tänk på något av ovanstående. tack.


Over and Out

tisdag 11 maj 2010

Boystory

Del 4; Bad News.

Erkänn, det ringer en klocka och dyker upp ett eller par ansikten bara du läser titeln.
Han finns någonstans (troligen en nergrävd och öm punkt) i de flestas historia. Från början skiljde han sig inte från de andra "busgrabbarna" på dagis och fritids. Han levde om som de andra, i de flestas ögon. Bara det att han knuffades lite hårdare, fällde krokben lite oftare och blandade in grus i snöbollarna. Petitesser då, men det var så det började. Den där killen som aldrig skulle komma att passa in "i gänget", mest för att han inte ville det - han kände på något sätt inte samförstånd med de andra som bara blindt följde regler som "man får bara ta tre pannkakor" eller "kommer man försent så ber man om ursäkt". I ärlighetens namn så var han mest en "besvärlig pojke" på låg- och mellanstadiet. Eller ja, förmodligen var han en av de första som började hänga ute på lekplatser sent på kvällarna och skryta om att han minsann redan druckit folköl och provat snus, sedan om det hände i sexan eller i åttan är nog olika. Fastän han inte ville passa in och vara som andra så fick han(förutom sina äldre kompisar) på något sätt en skara lärjungar omkring sig, det var dessa som blev "gänget". Han körde moppe mycket tidigare än han egentligen fick, han skolkade först, han kände massor med folk från andra skolor och kommuner.

Egentligen så var han ju mer bråkig och obsitnat än "farlig", men...han verkade ju spännande och farlig då. På högstadiet kunde han dyka upp på sin trimmade moppe helt oannonserad på din skola och hänga på skolgården, vid rökrutan och vänta in folk han ville träffa. han väntade på dig, bara dig (trodde du, när han såg dig och blinkade med ena ögat och frågade om du inte skulle åka med en sväng). Tyckte du skulle hoppa över någon lektion. Sa du nej så ville han ses senare, efter skolan. Eller ja, efter du slutat - han brydde sig inte så mkt om skolan nämligen.
Han hittade fester på helger och lov. Han skrev söta sms, trugade och var mysig. Mot dig, annars var han lite av en buse, en sån kille som man "kunde känna sig trygg med" tack vare hans stora kontaktnät och äldre vänner. Och mycket riktigt så skulle han nog ha försvarat dig duktigt om något hänt. Bara det att det gjorde det ju sällan, de man borde aktat sig för var ju nämligen de som var hans vänner.

På gymnasiet blev det minsta program med minsta möjliga intagningspoäng och krav (han hade ju nämligen inte direkt pluggat ihjäl sig på högstadiet). Han fanns kvar där någonstans i periferin, fastän han på något sätt inte blev äldre, trots att alla andra verkade bli det. Moppen byttes tidigt ut mot en bil, han var alltid redo att hämta folk/komma och möta någon när han behövde. Skolan var liksom inte prioritet då heller. Framtiden fick vänta. Hur det sen gick för honom efter gymnasiet är väldigt olika, lite beroende på om utbildningen var praktisk eller om han tillslut var tvungen att ta sig i kragen och bli vuxen (vuxnare). Varför är han Bad News? Det vet du själv. De flesta gångerna som du faktiskt gjorde något du inte fick eller något som du kom att ångra i efterhand så var det på grund av honom. Inte för att han tvingade dig, utan för att han lockade fram en rebell-sida hos dig. Han gjorde det hos de flesta, vare sig det handlade om att skolka, skjutsa på moppen, röka, snusa eller komma hem försent för första gången. En kille som skaffat sig en förmåga att få folk att gå över gränsen/gå utanför sitt vanliga Svensson-mönster. Om dina föäldrar kände honom ville de antingen inte att ni skulle hänga (" Det är ingen bra kille det där") ELLER så gillade de honom skarpt, eftersom han just var så socialt skärpt att han lyckades ställa om helt när han träffade dem.

Vem är han nu? Jo, han har säkert i vissa fall blivit helt vuxen vid första anblick. Dock vet du själv precis vad han gör med dig och varför du egentligen borde vända och gå åt andra hållet när han kommer. Dock blir det sällan så.

Over and Out

Försenad avgång.

Jag sitter faktiskt och knåpar ihop nästa krönika. Dock känner jag att jag kanske ska vara lite personlig då och då i min blogg (eller ja, jag tänker mig att de som faktiskt läser/gillar min krönika mer eller mindre blir tvungna att ta del av vad jag vill säga "i övrigt" när jag skriver det mellan krönikor).

Idag är det den 11e maj. Jag spanar i min gamla blogg (samt tittar i fotoarkivet på datorn) och konstaterar att för ett år sedan hade jag redan haft bikinipremiär med tanning, rest till wien och strosat i parker med shorts och t-shirt, och det var varmt nästan varje dag.
Man kan säga att det inte riktigt är så nu. Solen (värmen) lyser med sin frånvaro, det är svinkallt att sätta fötterna på sovrumsgolvet varje morgon, höstochvinterblåsten i Halmstad verkar ha ställts in på en längre prenumeration i år och vi ska inte ens tala om någon form av solbränna. Om man inte räknar med vårfräknarna. Ja, alltså jag har ju fräknar året om, men mer på den varmare delen av året (otippat). Att det nu varit minimalt med soltimmar har resulterat i att jag nästan ser ut som vanligt, fast smutsigare i ansiktet. (tack).

Siktet var inställt, jag hade fina planer för vår och sommar. Tänk bruna ben, blommig kjol, klackar, mysgrillningar, sena nätter utomhus med Halmstads finest.
Chicagobesök i två veckor i juni, lite extraklirr i kassan av att hyra ut lgh och dra till Stockholm hela Juli. Hitta ett soft jobb där "så man överlever" och kan hänga med alla gamla polare där.
Hm...Det enda av ovanstående som just nu ser ut att bli av är alltså Chicagoresan till bror. Om nu inte något askmoln ställer till det också.

Summan av det hela; Allt känns som en försenad avgång just nu, som att SJ tagit över mitt liv.
Ni kan hjälpa mig dock.
* Hitta hyresgäst Jun-Jul (även Aug om det önskas) i min fina 2a i Hstd
* Hitta jobb till mig i Sthlm (jag kan ju typ allt, som ni vet)

Jobbar ni på det, så lovar jag att jobba på solbränna och väder ( ja, jag kan dansa soldans OCH jag har Pohlmans telefonnummer)

Over and Out