Boystory

Del 1; Musikern.

Ni vet den där ful-söta killen som gick i musikklassen på högstadiet? Han som såg blyg ut nästan jämnt och som på något sätt alltid verkade lite frånvarande. Konstant omgiven av tjejer. Inte för att han var populär, utan för att just musikklassen bestod av 90% brudar. Och "alla killar i den klassen spelade fiol". Trodde man då iallafall. Och en musikkille stod inte speciellt högt upp på önskelistan.
Förrän han drog av något snyggt gitarrkomp på någon julavslutning. Fast, tillochmed då så tittade de flesta på den där vrålbegåvade tjejen som sjöng solo.
Sedan började man gymnasiet, och lite beroende på vilken typ av gymnasium det var så började musikern särskilja sig ytterligare. Var det ett mycket estetinriktat sådant, så blev han säkerligen mer och mer "märklig"...klippte håret i mystiska, långa frisyrer (eller klippte det inte alls...för det gör inte Slash) hade t-shirts med svåra budskap och hängde med (de ännu konstigare) bild-esteterna i något hörn. Han syntes fortfarande lite töntig, eftersom han nästan alltid hade med sig en instrumentformad väska eller en bunt med noter, var han än befann sig.
På mindre "konstnärliga" skolor syntes han kanske inte på det sättet. Snarare skiljde man ut musikern på hans trasiga jeans , ELLER hans tvärtom VÄLDIGT propra kläder. Fortfarande omgiven av sina klasskompisar, mest tjejer och inte sällan med en freestyle i öronen.
Men det var under gymnasiet han klev fram på riktigt. Antingen så startade han och hans kompisar ett band. Ett band som spelade (covers) på lokala hak och/eller syntes i skolan när alla andra gick hem, "för de skulle repa".
Sen sjöng han på en skolavslutning, eller så dök han oväntat upp på någon sommargrillning och hade med sig sin gitarr. Svårt att motstå.
Han verkade så snäll gentemot alla andra och verkade faktiskt vara så mjuk som hans röst lät.
Han lyssnade inte på komersiell musik, visste alltid var undergroundspelningarna höll hus och vem man skulle prata med för att få komma dit. Han poppade till sig (klädmässigt) och steg i status för varje gymnasietermin.
Han ville satsa på musiken efter skolan. Han gjorde det, och fick han inte något stipendie eller kom in på typ Rytmus, så försökte han iallafall tills det inte gick längre (detta berättar han gärna i efterhand). Lyckades han inte så fortsatte han åtminstone med sitt band. Eller sin egen studio, där han gör dansmusik a´la P3.
Han är idag lite mystisk och introvert, men fortfarande med samma charmiga, sneda leende, samma förmåga att underhålla med det han gillar bäst. Det har hänt att han hängt i skivaffärer och lyssnat på skivor, fastän han VET att han inte ska köpa något. Eller kanske i någon musikaffär, "bara för att känna lite på instrumenten".
Han är killen som kan lyckas med att skicka en låt till dig (som bara är sååå du) utan att det blir cheesy, därför att det han väljer passar liksom perfekt in på dig...eller er tillsammans...eller ja.
Och hur svår han än försöker vara och hur tradigt det än blir att lyssna på all fakta om alla band som ingen (förutom han) känner till, så vet man ändå direkt när man ser honom att "där går en konstnär". Och fick han en remastrad version av sin favoritskiva i present, så började han gråta lite.
I vissa fall har den musiker som aldrig slog igenom med sitt instrument/sitt band/sin egenkomponerade musik och som tappat sångrösten efter alla vrål på obskyra konserter sadlat om till viss del och blivit DJ. Självklart.

Nytt inslag

Jodå, nu tänkte jag mig att mitt bittra singelskap ska resultera i ngt. därför har jag bestämt mig för att det blir krönikor. Om killar. jovisst. De där omöjliga varelserna som ändå på något sätt behövs. det finns en rad olika (stereotypiska) varianter. Jag ska ge min syn på dessa. på mitt sätt. Snart kommer den första.

Over and Out

Excavator

...eller något liknande hette ett av verktygen som tandläkare André använde sig av i käften på mig imorse. Trots att jag lyckades få vatten i hela ansiktet, få ett vasst verktyg i gommen, så att en tårkanal gav upp och skickade störtfloder ur ena ögat (varpå tandsköterskan blev rädd och trodde jag grät) och att munnen fortf. inte är helt fri från bedövning, så är den där bedrövliga tanden hel igen, och det var ju för väl.

I övrigt då? Nja, en trevlig fredag som, tack vare OS-invigningen slutade sent. En hemma-lördag/söndag (hej, ondskan) och så nu måndag då.

Jag har varit fortsatt hyfsat duktig med mitt träningsupplägg. Dock inser jag att fem dagar i veckan kanske inte var realistiskt att börja med, bara sådär. Jag ligger just nu på 3 stabila löp-dagar och lika många eller fler bollpass. Bra där. eller?

Jag har vid tre tillfällen sett en man på min gård som sportar svarta, blanka loafers med (håll i er) VITA TUBSOCKOR till, och naturligtvis för korta byxor. Fashion bor på Östergård.

Ledsen är jag också att min mobil inte verkar vilja mobilblogga, det är ju då jag är som bäst.

Over and Out

Alexander

Eftersom det blev så att du gick ifrån oss alltför tidigt, och eftersom jag aldrig fick ta adjö på riktigt.
Jag älskar dig som den bror du var för mig, och saknar dig om möjligt ännu mer.
För varje dag som går så förstår jag hur mkt du betydde för hela mig och hela mitt liv, och hur mycket du påverkade mig och andra till det positiva. Det får på något sätt vara ett ljus i mörkret, trots att inget bra kan komma ur att vi förlorade dig. Jag älskar dig, saknar dig och vill bara få en garanti att det blir som vi lovade varandra, "du och jag ses på andra sidan, min bror"

All min kärlek till din fina familj, som har det svårare än jag varenda dag.

Just a spoon full of sugar...

and the medicine ´ll go doown.

Att slänga en sked socker på sanningar kan nog förvisso hjälpa, kära fröken Poppins. Dock kan jag tänka mig att det är tillfälligt. Högst tillfälligt.

Att klaga i regn och solsken på att vara singel känns plötsligt inte lika aktuellt. INte när man ser par i ens direkta närhet som, så fort det går åt h-vete slänger en sked socker på sanningen, sväljer och går vidare. Par där killen har tröttnat på sin tjej, men stannar för att det är bekvämt, eller för att hon skulle bli så ledsen annars. Par där vardagslunken är något heligt och när den bryts så kommer hemska saker hända. Och så beklagas det åt höger och vänster, varpå "allt dåligt går över". Mer socker. Tills nästa fylla, nästa dåliga beslut/snedsteg/skitsnack.
Under de senaste åren har man sett så mycket av detta sockrande att man inte bryr sig längre.
Är det bra - låt det va´ , Kan det bara fela - sluta spela.

Par som sockrar vs. sura singlar: 0-1

Over and Out

Du, du och du

Morgonen började väl inte fanatstiskt för min del, försovning men rätt bra jobbat i övrigt. Dagen har varit intressant och vi har fler järn i elden än någonsin. Pepp blir jag.

Gerillamarknadsföring är min nya bitchlover, om ni vill se några riktigt bra exempel, så dra in på www.weburbanist.com och surfa runt. Där finns en del bra gatukonstnärer också.

Jaha, annars då? jo jag fick väl äta upp att jag sa att jag vaknar lättare idag, men det är på uppgång hursom. Veckan har rusat förbi och jag har väl varit GANSKA så duktig... Löpning/pw 3 dagar, boll likaså. DO IT, DO IT NOW...liksom.

Ikväll blir det vin och catchup med delle och bengelie, självklart trevligt (och vi vet ju hur det brukar gå) avundsjuka? Japp - du, du och du!
Imorgon drar jag förmodligen utomlands. Nej, inte skåne...faktiskt blir det Danmark, dagsfylla och pölse. sweet. NJaej...så jäkla intressant blir jag inte en fredagseftermiddag när jag räknar ner tiden mot hemgång.

Over and Out

No snow, no show...

Ehm, nej det lever jag inte riktigt efter.

snarare blir jag en sämre människa av det här vädret och vill bara skälla på saker hela tiden.

vardagen börjar bli rutin och saker faller ändå någorlunda på plats (efter hand). Väckarklockan riskerar inte till samma grad en smärtsam död varje morgon, jobbet börjar kännas mer säkert, känslan av att ha uträttat något vettigt infinner sig mer eller mindre varje dag. Förutom detta finns det nästan alltid en matlåda i väskan på väg till jobbet, springskorna får komma ut och röra på sig nästan varje dag (ja, tillochmed igår när det blåste 10m/s och snöfallet klassades som stöstorm, klass1)och bollen får sig en omgång direkt efter turerna. Och till tomten; jag äter sallad och frukt varje dag och till frukost blir det havregrynsgröt (för en halv person, eftersom det bara är min första frukost för dagen ;) )

Lina och jag är bland det roligaste som finns om dagarna och förhoppningsvis så har vi utökat kännedomen om SPH/Ta steget på campus redan nu. Vi går i tankarna om en jobb-blogg, måste dock bolla den idén md cheferna först.

Jag får återkomma senare, när jag har mer vettigt att säga.
just ja; twitter; ksomikalas


Over and Out

Det var brevbäraren!

Gårdagen var en relativt bra måndag ändå.
Arbetade under dagen, direkt hem för obligatorisk fruktstund, sedan var det bara att bita i de 7,5 km och bollträningen som stod mellan mig, middag och soffan. Gick som en dans.
Matlådor blev det igen, nu bunkras det upp må jag säga.
Därefter hände inte så mkt, mest betalade jag lite räkningar och så.

Då hittade jag ett roligt brev, från posten till "boende på östergård". POsten ville uppmärksamma oss som äger fastighet på östergård att många brevbärare klagat på våra brevinkast. De är "för tröga"(andra klagomål kan gälla att de är "för låga/för höga"). Det är tydligen alltså för svårt att få in breven i själva springan. Detta försämrar kraftigt brevbörarnas arbetsmiljö. Detta måste åtgärdas snarast. ANNARS! Jag förstår själva problemet (egentligen) men, jag har svårt att se vad jag ska göra åt saken. Tror ni jag måste köpa olja och smörja mitt stackars inkast? ska jag sätta upp en brevlåda i trapphuset? Och framförallt, kan denna tröghet i inkastet vara anledningen att posten i halmstad ibland "tappar bort" min post, och sedan inte vill kännas vid att de gjort det?

Lite dagens ord då:
FUSTIS - knölpåk.
FYLAX - väktare, ofta namn på hundar. (jag känner INGEN hund som heter Fylax)
FYSILJERA - skjuta en dödsdömd.


Over and Out

It´s lunchtime...

and I love you!

nej jag skojjar bara, ngt sådant blir det inte.
Men lunch har jag ätit (matlåda tadaaaa!), kampanjat har jag gjort. Och funderat på om jag kommer bryta foten igen om jag drar ut och springer efter jobbet. Alternativt om jag spexar till det med den andra foten istället, för att inte ha någon helt fungerande fot om ett år.
Vad tror ni?


Over and Out

Ny tid, Ny strid

Jag tror att det är vår kära vän "Blues" som hade ett album som hette så...
Eller så var det Ken, ni vet han som är så omtyckt av kungahuset.

Hursomhelst så passar det väl rätt bra in nu.
Januari har varit en så kallad "buffertmånad", dvs. en sådan månad som man har på sig att ordna upp saker efter jul, nyår och allt vad det innebär. Nu är det ju dock februari, och alltså dags för uppryckning.

*inget godis
*nästan inga chips
*blogg oftare
*mer planerad ekonomi
*fortsatt träning på uppgång.

NU ska jag dock jobba.

Over and Out