Boystory

Del 5; Snillet

Glasögon, för korta byxor, ett krampaktigt grepp om ryggsäcken.
Han v ar bäst av alla på dagis på att bygga kottdjur och bygga figurer i trolldeg. (nej, han åt aldrig upp den)
En smånördig liten grabb som alltid ville vara bäst, göra läxan, göra fröken nöjd. Lite småblek och blyg, fast ändå lillgammal och lite viktigpetter. Han syntes och hördes inte så mycket förutom när det gällde just läxförhör och handuppräckning. Ja, ni känner igen den där småmaniskt viftande handen som tillhörde en pojke som halvstod vid sin bänk och var så upphetsad och sugen på att svara att han nästan gjorde små ljud ifrån sig.
Redan från början var han fläckfri i allt vad tiokompisarna, multiplikationstabellen och bråkräkning hette. Han fick räkna i den svåratse boken i matte (om han inte tillochmed räknade ett år över sin årskurs). Han brydde sig nog inte så mycket om tjejer då, OM han gjorde det var han en total pina som alltid skulle vara odräglig med allt han kunde och visste.

Högstadiet. Nej, han var inte så mycket coolare då, han var fortfarande mest kär i sina böcker, suckade åt folk som inte förstod ekvationer och ville gärna ha extrauppgifter i biologi och fysik. Han skrev labrapporter och saker som inte ens var obligatoriskt. 320 poäng satsade han på. alla MVG (ber om ursäkt till mina äldre läsare, det jag menar är alltså 5.0) Det var det som var Det.Allra.Viktigaste. Han skulle ju nämligen gå NV, för att kunna essa även de tre åren och få högsta betyg i precis alla kurser. Med anledning av detta var han nog inte den mest sociala herren i gymnasiet. Eller ja kanske hängde han i en typ matteklubb eller hade "projektkollegor" med vilka han löste svåra uppgifter på fritiden. Han var fortfarande lite off rent utseendemässigt, men ordnade nog till sig lite i alla fall. Han blev inte sällan lite coolare i trean på gymnasiet, mest för att han insåg att det fanns en verklighet bortom böcker och formler (eller ja, för att han redan var klar med alla kurser PLUS extravarianter samt att det vankades studentskivor).

Åren gick och du funderade aldrig över vad snillet hade för sig eller var den där snälla, smarta killen tog vägen. Inte förrän du började högskolan, eller stötte på honom "i verkliga livet". Nu var han helt plötsligt vuxen, inskolad i det sociala spelet, fortfarande smart, förmodligen lite mer attraktiv än glasögonsnubben med sin bästa vän ryggsäcken. Han hade (var åtminstone på väg till) ett riktigt bra jobb, och var på något konstigt sätt fortfarande singel. Detta kanske för att han var/är lite grön på det där med raggning och liknande. Man vill väl ha honom till viss del, mannen som vet otroligt mycket, är stensäker på sin sak och som inte längre är en tönt för att han "alltid gjorde läxan" ...inte sant? Det suger ju inte heller att han tjänar pengar nu, samtidigt som han kan föra konversationer som inte handlar om hur bra han är på fotboll eller hur packad någon var sist? Dessutom har han ofta en plan. Även om ryggsäcken ligger kvar i garderoben.

Over and Out


direkt till högskolan, eller universitetet. För att bli ingenjör, eller kemist, eller läkare. Det var ett mål han haft sedan länge, och det var orubbligt.