tisdag 11 maj 2010

Boystory

Del 4; Bad News.

Erkänn, det ringer en klocka och dyker upp ett eller par ansikten bara du läser titeln.
Han finns någonstans (troligen en nergrävd och öm punkt) i de flestas historia. Från början skiljde han sig inte från de andra "busgrabbarna" på dagis och fritids. Han levde om som de andra, i de flestas ögon. Bara det att han knuffades lite hårdare, fällde krokben lite oftare och blandade in grus i snöbollarna. Petitesser då, men det var så det började. Den där killen som aldrig skulle komma att passa in "i gänget", mest för att han inte ville det - han kände på något sätt inte samförstånd med de andra som bara blindt följde regler som "man får bara ta tre pannkakor" eller "kommer man försent så ber man om ursäkt". I ärlighetens namn så var han mest en "besvärlig pojke" på låg- och mellanstadiet. Eller ja, förmodligen var han en av de första som började hänga ute på lekplatser sent på kvällarna och skryta om att han minsann redan druckit folköl och provat snus, sedan om det hände i sexan eller i åttan är nog olika. Fastän han inte ville passa in och vara som andra så fick han(förutom sina äldre kompisar) på något sätt en skara lärjungar omkring sig, det var dessa som blev "gänget". Han körde moppe mycket tidigare än han egentligen fick, han skolkade först, han kände massor med folk från andra skolor och kommuner.

Egentligen så var han ju mer bråkig och obsitnat än "farlig", men...han verkade ju spännande och farlig då. På högstadiet kunde han dyka upp på sin trimmade moppe helt oannonserad på din skola och hänga på skolgården, vid rökrutan och vänta in folk han ville träffa. han väntade på dig, bara dig (trodde du, när han såg dig och blinkade med ena ögat och frågade om du inte skulle åka med en sväng). Tyckte du skulle hoppa över någon lektion. Sa du nej så ville han ses senare, efter skolan. Eller ja, efter du slutat - han brydde sig inte så mkt om skolan nämligen.
Han hittade fester på helger och lov. Han skrev söta sms, trugade och var mysig. Mot dig, annars var han lite av en buse, en sån kille som man "kunde känna sig trygg med" tack vare hans stora kontaktnät och äldre vänner. Och mycket riktigt så skulle han nog ha försvarat dig duktigt om något hänt. Bara det att det gjorde det ju sällan, de man borde aktat sig för var ju nämligen de som var hans vänner.

På gymnasiet blev det minsta program med minsta möjliga intagningspoäng och krav (han hade ju nämligen inte direkt pluggat ihjäl sig på högstadiet). Han fanns kvar där någonstans i periferin, fastän han på något sätt inte blev äldre, trots att alla andra verkade bli det. Moppen byttes tidigt ut mot en bil, han var alltid redo att hämta folk/komma och möta någon när han behövde. Skolan var liksom inte prioritet då heller. Framtiden fick vänta. Hur det sen gick för honom efter gymnasiet är väldigt olika, lite beroende på om utbildningen var praktisk eller om han tillslut var tvungen att ta sig i kragen och bli vuxen (vuxnare). Varför är han Bad News? Det vet du själv. De flesta gångerna som du faktiskt gjorde något du inte fick eller något som du kom att ångra i efterhand så var det på grund av honom. Inte för att han tvingade dig, utan för att han lockade fram en rebell-sida hos dig. Han gjorde det hos de flesta, vare sig det handlade om att skolka, skjutsa på moppen, röka, snusa eller komma hem försent för första gången. En kille som skaffat sig en förmåga att få folk att gå över gränsen/gå utanför sitt vanliga Svensson-mönster. Om dina föäldrar kände honom ville de antingen inte att ni skulle hänga (" Det är ingen bra kille det där") ELLER så gillade de honom skarpt, eftersom han just var så socialt skärpt att han lyckades ställa om helt när han träffade dem.

Vem är han nu? Jo, han har säkert i vissa fall blivit helt vuxen vid första anblick. Dock vet du själv precis vad han gör med dig och varför du egentligen borde vända och gå åt andra hållet när han kommer. Dock blir det sällan så.

Over and Out

3 kommentarer:

  1. Återigen en klockren beskrivning! Du är en riktig manskännare du.

    På ett positivt sätt givetvis. :)

    SvaraRadera
  2. Det är mannen man känner, som man önskar man inte kände, men ändå vill känna lite bättre.
    Jodå vi har alla honom i våra liv, eller har haft.

    Väldigt bra förmedlat och uttryckt.
    Hittade hit via Sam från Twitter.

    SvaraRadera
  3. Blir nog tvungen att följa @samjonsson på twitter ändå, trots att han avföljde min flickvän! :) Mer beskrivning än ovan behövs inte. /P

    SvaraRadera