and the medicine ´ll go doown.
Att slänga en sked socker på sanningar kan nog förvisso hjälpa, kära fröken Poppins. Dock kan jag tänka mig att det är tillfälligt. Högst tillfälligt.
Att klaga i regn och solsken på att vara singel känns plötsligt inte lika aktuellt. INte när man ser par i ens direkta närhet som, så fort det går åt h-vete slänger en sked socker på sanningen, sväljer och går vidare. Par där killen har tröttnat på sin tjej, men stannar för att det är bekvämt, eller för att hon skulle bli så ledsen annars. Par där vardagslunken är något heligt och när den bryts så kommer hemska saker hända. Och så beklagas det åt höger och vänster, varpå "allt dåligt går över". Mer socker. Tills nästa fylla, nästa dåliga beslut/snedsteg/skitsnack.
Under de senaste åren har man sett så mycket av detta sockrande att man inte bryr sig längre.
Är det bra - låt det va´ , Kan det bara fela - sluta spela.
Par som sockrar vs. sura singlar: 0-1
Over and Out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar