Boystory

Del 2; Leksaksjunkien

När jag började i skolan så var det inte så vanligt att kids blev diagnostiserade med bokstavskombinationer. Tur var väl det, för hade jag vetat vad det var och hur det kunde definieras, så hade jag nog misstänkt att många pojkar i den direkta närheten hade haft just "någon bokstavssläng". Naturligtvis var det ju inte så. De pojkarna var bara i det tidiga stadiet av vad man kan kalla "leksaksjunkien". Ni vet vem han är. Prylar. Leksaker.Aktiveringsverktyg.
Den här killen var liksom inte störig egentligen, men han skulle hela tiden aktiveras, hela tiden finna stimulans. Han kunde mycket väl vara "lugn" utåt, dvs. inte skrikig och jobbig vid första anblicken. Värre var det när han skulle sitta still. Aktiveringen gällde i regel inte sport. (Han kommer senare) Nejdå, han ville hålla på med prylar. BMX-cyklar, Leksaker, sådana grejjer.
Förmodligen var han en handfull för lärare i allmänhet, fastän han inte var den som skrek och levde om. Förutom på alltför långa lektioner. Ju äldre han blev och kanske framför allt ju bättre koordination han fick, desto fler leksaker. Inlines, Skateboard you name it. Leken blev intresse. Han satte igång med det mesta han kunde. Och så skaffade han inte bara fler och fler, utan BÄTTRE och BÄTTRE prylar. Och, även om nästan alla skulle komma undan med en skateboard i högstadiet, så var han en av de få stolta över att ha med sig sin leksak även till gymnasiet. Ville man umgås med honom så fick man vara beredd på att hänga på någon parkering vid en hemsnickrad ramp. Eller kolla på när han och de andra junkiesarna spelade streethockey. Eller bygde hopp. En ständigt fokuserad kille. På att sätta nästa trick, eller hoppa högst eller lära sig det där speciella stuntet. Helst av allt så skulle han vilja vara professionell skejtare. Eller surfare. Riktigt skillad med sina leksaker, vilket ledde till att han tillslut imponerade på dig. Eller lärde dig åka snowboard på skolresan till fjällen. Ju äldre han sedan blir desto fler blir leksakerna, men också mer avancerade. Tekniska prylar smyger sig in i hans intressespan. Coola musikspelare, speciella portabla högtalare. THE iPHONE! Han gillar sina leksaker helt enkelt (go figure). En positiv grej med det där lekfulla är att han oftast är en avslappnad kille med barnasinnet kvar. (För vissa skulle man ju kunna tänka sig att det kan bli lite tröttsamt med ett stort barn...inte för alla dock, inte de "som kan hantera det") Hur han ser ut? Han har definitivt haft lite längre "surfarhår", och har inte sällan kvar det rätt länge. Lite småhukande hållning i överkroppen, busblick, liiite "för stora" byxor, sneakers (ALLTID...ofta är dessa lite som samlingsobjekt för honom, en massa olika färger, mönster osv.) Armband ofta, även halsband ( exempelvis ngt surfinspirerat från typ aussie eller NZ). Han kan på senare år ha slutat åka snowboard/skateboard/BMX. Men på något sätt får han definitivt utlopp. Pojken måste få leka.